Av någon anledning så har jag väldigt lätt att falla in i klyschor/dogmer/ det som förväntas av en utan att jag egentligen ska vara där. Det jag menar är tex som igår alla hjärtansdag, jag är defenetivt inte bitter för att jag e singel tvärtom! Jag älskar att känna att jag är totalt fri och kan åka eller göra vad jag vill utan något som stoppar mig. Men på alla hjärtans dag är det som att jag fördömer mig för att jag är så flyktig och levande som jag faktiskt är, svår att placera och intensiv utav bara helvete.
Så blir jag lite bitter utan att behöva va det, men! Igår blev faktiskt ganska kul ändå fastän jag var så sjukt otaggad så drog jag mitt trötta jag in till stan för middag med sandrew, Richard och några till och det blev super kul så jag e nöjd med gårdagen...